Renskrivna husförhör
Sanfrid
Amerika resenärer
Anders & Bolla
Johannes & Sara
Anders & Cajsa
Johannes & Clara
Förste Kalkbrukaren
Vendela
Förste Kalkbrukaren

Det är inte den förste i Skår utan i våran släkt.

Johannes som blev kalkbrukare

På tisdagen den 4 september 1832 föddes Johannes. Han föddes i Nytorp som till hörde Lilla Skogskälle i gökhem. Hans föräldrar var Anders Johansson och Cajsa Johansdotter i huset fanns även hans tre år äldre syster Cajsa. Cajsa kommer att senare i livet flytta in i Lillegårdens kalkbruk hos Johannes. 1834 flyttar familjen till torpet Nygård som låg under Gategården i Skår. Det blev sämre tider för torparen Anders och hans familj, torpet kallas nu backstuga vilket kan bero på många saker. När Johannes är 20 år 1852 får han tjänst som dräng hos Peter Andersson på Åsen, här stannar han till 1855. Då får han arbete hos Anders Larsson i Olof Pehrsgården Gategården Skår. Det är när han jobbar här som dräng han träffar Klara Johansdotter som är piga på Åsen i Skår och de tar ut lysning söndagen den 3 augusti 1862 här i Gökhem.

Klara föddes i Grolanda tisdagen den 16 oktober 1838 som yngst i syskonskaran. Hennes föräldrar var Johannes Magnusson och Maria Pettersdotter. De var arrendatorer på gården Grönehögen Rya i Grolanda. Här växte hon upp och såg sina syskon flytta hemifrån, på sommaren 1850 dör hennes mamma i lungsot den 7 juli. Klara tar tjänst som piga på Åsen i Skår 1861. Detta gör att hon hamnar nära Johannes, kanske möts de på någon fest med andra pigor och drängar där de blir förtjusta i varandra.

Fredagen den 24 oktober 1862 är det bröllop mellan Johannes och Klara, vilka som kom dit vet jag inte men troligen var Johannes föräldrar med. Klaras föräldrar var båda borta, så hennes bror Carl Johansson med hustru var med. Vigseln förrättades av A Holmgren.

En dryg månad senare flyttade de ihop till ett torp under Bältaregården, torsdagen den 4 december 1862 steg de in i sitt första gemensamma hem. Anders är nu arbetskarl på gården och Augusta hjälper troligen till även hon. Det ät bara tre månader tills deras första barn ska födas så vintern blir säkert jobbig för Klara med skötsel av hemmet och även andra sysslor samtidigt som magen blir mer i vägen.

När så vårsolen börjar värma lite samtidigt som mars naren går in genom väggarna föds dottern Augusta Charlotta en måndag den 9 mars 1863. Var johannes hämtade barnmorskan vet jag inte men de hade nog en bit att gå i snön som låg kvar.  Augusta som senare i livet kommer att lämna Gökhem för att resa västerut till Amerika, men allt detta vet Johannes och Klara inget om i denna lyckliga stund. Livet går vidare Augusta växer och fyra dagar innan julafton, den 20 december 1864 föds Axel Edvin , så den tredje julen här är fylld med barn skrik och en trött Klara. De bor kvar här ytterligare två år.

Johannes mor Cajsa som lever på undantag ihop med Johannes far Anders på Nygård i Skår avlider torsdagen den 11 februari 1865. Nu blir inte Anders ensam i huset då sonen Samuel snart 18 år fyllda bor kvar hemma. Dottern Cajsa som varit i Floby och tjänat som piga är tillbaka. Hon har även en son Johan Edvin som är knappt fem år och är”oäkta”.

I utkanten av Skårs by där det förr bara var utmarker växer kalkbruken upp, de flesta ägs av de gårdar som har markerna där men några är redan egna ägare. Så finns det exempel som Löjtnant Carl Wetterberg boende på Ladås i Eriksberg bortåt Herrljunga hållet, han är ägare till kalkbruket och låter en arbetskarl arbeta åt sig. Det är hit familjen flyttar torsdagen den 1 november 1866. Hösten har kommit till bygden och Klara väntar deras tredje barn. Bonden på Bältaregården låter nog familjen låna en häst och vagn för att få med sig sitt bohag. Det är nog inte mycket som behöver lastas på kanske en bäddsoffa, bord några stolar, säng till de små och kanske någon byrå. Köksgeråd och porslin, några dukar och gardiner, familjens kläder. Flytten till Lillegårdens kalkbruk gör att Johannes och hans familj hamnar vid kalkbrotten där de andra kalkbrukarna bor utefter den lilla grusvägen. När den första julen har varit föds Maria Josefina den 30 december, när nya året börjar är familjen nu uppe i fem medlemmar. Det nya livet som kalkbruksarbetare börjar tufft, att arbeta uppe i kalkbrottet på vintern är hårt och kallt. Johannes och Klara ser fram mot våren då de kan använda trädgården. De ska plantera körsbärsträd för de trivs i den kalkhaltiga jorden, äppleträd och kanske ett päronträd. I köksträdgården ska de så grönsaker och sätta potatis detta blir Klaras arbete att sköta om förutom barnen och huset.

De umgås med de övriga kalkbrukarna och ställer upp för varandra när någon behöver hjälp. De delar varandras glädje och sorg, alla lever under samma förhållanden.  Sergant Wettergren flyttar från Eriksberg och säljer kalkbruket till Anders Schön på Wiken i Floby. Vid midsommartiden 1869 närmare bestämt söndagen den 20 juni föds Amanda Christina. Familjen kämpar på Johannes jobbar långa dagar i kalkbruket men på lördagarna blir det nog några supar ihop med de andra gubbarna och ibland någon svängom med sin Klara på ett kalas. Barna skaran växer förs med Carl Wilhelm som föds 7 november 1871 och några år senare kommer Johan Sanfrid, på tisdagen den 4 augusti 1874 föds nästa generation kalkbrukare i familjen, vilket ingen just då viste om.

De äldsta barnen kan nu hjälpa till, Augusta som är tretton hjälper mamma Klara både att sköta om småsyskonen och med andra hushållssysslor, under sommaren blir det att rensa i grönsakslandet. Axel får ibland följa med upp till kalkrottet och när det är dags att förbereda kalkugnen för eldning slår han sönder skiffret i mindre bitar för att det ska kunna brinna. När vi kommer in i första höstmånaden 1876 så föds Frans Oskar måndagen den 11 september.

Det är någon gång här som Johannes har köpt kalkbruket med huset och därmed blivit kalkbruksägare. En av skillnaderna är att nu måste han själv hitta sina kunder som vill köpa den brända kalken. Det går ganska bra för familjen, de lever på vad kalken ger och så har de sina grönsaker och frukträd. När sonen Gustav Emil föds onsdagen den 3 november 1878 är han barn nummer åtta i syskonskaran och det börjar bli trångt i det lilla huset. Johannes är mer hemma vintertid då snön och de korta dagarna gör att det inte går att bryta så mycket. När vintern börja släppa sitt grepp i mars händer det förskräckliga, lillpojken Gustav dör tisdagen den 15 mars 1879, vad som är orsaken står inte. Han kan ha varit sjuk från födseln eller kanske en förkylning med feber, han begravs den 23 mars på Gökhems kyrkogård. Naturligtvis blir det tomt och tyst efter den lille men vårvärmen som kommer och med den sommaren gör att det kanske blir lite lättare. De har sina grannar och de flesta familjer har själva upplevt att mista ett barn så de kan trösta och hjälpa.

Nästan på årsdagen av Gustavs bortgång föds Hilda Emilia måndagen den 22 mars. Det är Hilda som kommer att bli Ragnars mamma så småningom. Det känns extra nervöst med ett litet barn i huset igen så Hilda kollas säkert lite extra noga. Hon växer och är frisk och har många som ser efter henne. Vid midsommartid avlider Johannes far Anders på lördagen den 19 juni boende kvar på Nyatorp i Skår. Han blev nästan 79 år som på den tiden var en hög ålder.  Ännu en sommar har nu gått träden tappar sina löv och kvällarna skymmer tidigt. I oktober får Frans Oskar scharlakansfeber kanske någon av de andra också men för Frans var detta värre. Söndagen den 24 oktober dog han bara 4 år gammal. Den 31 oktober var det så dags för familjen att begrava ännu en son och bror.

När vi kommer till sommaren 1882 så börjar snart de äldsta barnen att vara redo för flytt hemifrån. Det var ofta den äldste sonen som stannade kvar och tog över i detta fall kalkbruket, de övriga tog tjänst som pigor och drängar. Hade man tur kunde man komma till en mindre gård där det fanns en hemmason eller dotter och på så sätt gifta in sig på en gård. Vanligast var att man hittade en annan piga eller dräng som man kunde bli torpare med. Sommaren går ännu en gång och i augusti är det dags för ännu en barnfödsel, det är Johannes och Klaras tionde barn. Nu händer det som inte får hända, när Klara Wilhelmina föds måndagen den 7 augusti, händer det något med Klara. Dagen efter avlider Klara i barnsäng och lämnar övriga familjen i djup sorg. Inte nog med att Johannes mister sin älskade fru och barnen mister sin mor har de även ett nyfött barn att ta hand om. Att de har det svår förstår man då begravningen dröjer till den 20 augusti.

Det har varit en tung höst och vinter för familjen trots att grannar säker stöttat och hjälp till. Men nu anar man slutet på vintern, solen smälter snön på dagarna, som även blir ljusare. Det är då den 17 mars som lill Klara slutar sitt korta liv och familjen har ännu en gång sorg, begravningen sker den 25 mars 1883 på Gökhems kyrkogård.

Under året 1883 tar Maria Josefina tjänst i Falköping och Augusta blir piga på gården Södra Lexberg i Gökhem. Amanda blir den äldsta dotter som bor kvar hemma, med sina 14 år blir det hon som får ta ett stort ansvar för hushållet. Augusta flyttar 1884 till Hulegården men trivs nog inte som piga utan önskar sig bort till bättre platser. Detta var hon inte ensam om utan många i Sverige blickade utåt, då främst mot Amerika där alla kunde finna lyckan. Det var ett stort steg att lämna sin hembygd för att ge sig ut på denna stora resa som kunde sluta både lyckligt eller olyckligt.

Hon tar farväl av familjen och det är säkert svårt då de inte kommer att återses, kanske träffar hon de syskon som emigrerar senare. När båten lägger ut från Göteborg fredagen den 2 oktober 1885 väntar en jobbig över resa innan New Yorks hamn kommer i synhåll. Hemma i Kalkbruket har Maria kommit tillbaka från Falköping så Amanda bli lite avlastad från sitt ansvar. Kanske är det brev från Augusta eller andra som lockar Axel Edvin som gör att han tar beslutet att emigrera. Även för Axel är det ett svårt avsked och avreser från Göteborg den 14 maj 1886. Axel Träffar Anna borta i Amerika där de gifter sig. De lever i Minnesota och får sex barn, Axel avlider 30 december 1949 i Chisago Minnesota, där han barnbarn och barnbarns barn bor idag.

De två bröderna som är kvar hjälper Johannes uppe i kalkbrottet, när nu Axel som den äldste är i Amerika borde det vara Carl Wilhelm som ska bli den som tar över. Han är nu 15 år och har hjälp till i flera år så han nog stor nog att utföra de flesta sysslor som ingår i kalkbrytning och bränningen. Lillebror Sanfrid är den som utför de lättare delarna, båda vet säkert vikten av att vårda verktygen så att de inte skadas eller slits fel.  1888 ger sig Maria ut på en resa till Uddevalla där hon fått arbete hos Handlaren Johan Andersson och hans hustru Charlotta. Johan är född i Gökhem 1865 och likadant sonen Johan 1887, så därför känner troligen Maria dem eller Johan syster som flyttade med. Maria stannar där till den 10 maj då hon kommer hem till kalkbruket igen. Amanda tar den 15 november 1889 tjänst som piga på Trädgården i Skår, här stannar hon i ett år innan hon flyttar hem igen. Några månader innan har Maria Josefina tagit sitt beslut att göra samma resa som sina två andra syskon, på fredagen den 5 september 1890 går färden från Sverige och Göteborg. Maria träffar sin man John Monson de får tre barn. Tyvärr går Maria bort tidigt, hon avlider de 14/7 1898 endast 32 år gammal.

Barna skaran i kalkbruket minskar med emigranterna och under sommaren 1892 har kärleken mellan Amanda och drängen Wilhelm i Skattegården Skår vuxit. Den 2 september är det lysning för dem och äntligen blir det något att fira i kalkbruket. Några månader ställer de till bröllop då en stolt Johannes får överlämna sin dotter den 11 november 1892 till Wilhelm Andersson. Några dagar senare den 16 november flyttar de nygifta till grann socken Vilske-kleva för att leva ihop, de kommer att bli en stor familj med 11 barn. Familjen har idag många som lever kvar i bygden och runt Falköping och Vara.

Kvar är nu Carl, Sanfrid och Hilda samt fadern Johannes. Det är nu lillasyster Hilda som står för hushållarbetet medans de andra är uppe i kalkbrottet. De tyngre sysslorna hjälper syskonen åts med. Medan åren går blir Hilda mer ansvarig för allt arbete i hemmet medans bröderna blir fullvärdiga kalkbrukare.  Slagghögarna växer för alla kalkbrotten, för Lillegårdens kalkbruk börjar de närma sig huset vilket gör att trädgården minskar och huset börjar bli hotat. Vi går in i ett nytt sekel, Johannes som nu är 68 år har nog lämnat över kalkbrytningen till sina söner, kanske är han med som lite övervakare och stöttning vid problem.

På våren 1901 träffar Hilda någon trevlig kavaljer som hon blir förtjust i. Detta resulterar i att hon blir gravid, men fadern kanske flyr eller är det så att han bara var en tillfällig flirt? Vem han än är så det bara Hilda som vet detta, vi andra kan bara spekulera. Måndagen den 9 december 1901 hörs åter barnskrik i det lilla huset när Hildas son Ragnar föds. I kyrkboken kommer det att stå ”fader okänd” men Hilda vet.

Då och då dyker det säkert upp brev från de nu Amerikanska syskonen där de skriver om landet långt där borta. Carl som ännu inte hittat någon här hemma att dela sitt liv med tar även han steget att ge sig iväg. På fredagen den 17 april lämnar han Gökhem troligen med tåget ner till Göteborg. Där ordnar han med biljett och måndagen den 18 maj går resan väster ut. Vad som händer Carl vet jag inte, förhoppningsvis går det bra för honom, kanske bildar han familj. De som nu var kvar i Gökhem fick kanske svaret i ett brev hem.

Nu är Sanfrid den som får driva kalkbruket vidare och ansvara för försörjningen av sin far Johannes, syster Hilda med sin lille son Ragnar. Sanfrid är en storväxt man med ett stort och gott hjärta. Johannes syster Cajsa flyttar även in i kalkbruket, vet dock inte när. Hilda träffar Birger Eriksson från Prästholmen i Vilske-Kleva, han är en orolig själ som har en tråkig bakgrund. Han föddes i Stockholm och kom som barnhemsbarn till Prästholmen, i husförhören kan man läsa att prästen skrivit att han behöver tukt. Hilda föll dock för honom och med barn på väg är det dags för bröllop i Kalkbruket igen. 28 mars 1907 är det vigsel mellan Hilda och Birger i Gökhem, han står som fd volontär vid vigseln. Försökte att ta värvning men blev det inte av någon orsak som vi inte känner till. Tre månader efter bröllopet är det dags för parets första barn Elna som föds den 30 juni 1907.

Hilda och Birger samt barnen flyttar från kalkbruket till Vilske-Kleva där de bor i Dukagården. Troligen blir de inneboende hos någon där då det inte finns något litet torp där. Yngsta dottern Edit föds 28 november 1908 . Här bor nu familjen vad Birger jobbar med vet jag inte, troligen som dräng på någon gård, gissningsvis Dukagården då kanske det innebär boende förutom en viss lön. Det här livet är inget som verkar passa Birger utan han vill ta sig till Amerika för att skapa sig ett nytt liv. Han lämnar fru och barn kvar för att den 25 februari 1910 ta båten till Amerika. Om hans plan var att ta över resten av familjen eller bara starta på nytt utan några band från Sverige vet jag inte.

Under denna tid sedan de flyttade från kalkbruket har nu Sanfrid byggt nytt strax sydöst om gamla huset. Detta var nödvändigt då slagghögarna med bränt skiffer tar mer och mer plats. 1909 stod det nya färdigt med en stor tomt med plats för grönsaker och många frukträd. En jordkällare och ett litet förråd låg även på tomten. Johannes hinner uppleva det nya kalkbruket som hans son låtit bygga då han fredagen den 20 maj 1910 slutar sina dagar som kalkbrukare i Skår Gökhem. Det blir begravning där endast tre av syskonen kan närvara på, det är Sanfrid, Amanda och Hilda.

Om Hilda flyttade till Sanfrid när Birger åkte eller på vintern som nu kommer vet jag inte. Hilda är dock sjuk i TBC och bor nu hos Sanfrid, faster Cajsa finns där också som hjälp åt Hilda med barnen och hushållet. Detta gör att sanfrid har många att försörja och bekymra sig för, Ragnar är 9 år och går i skola, de små flickorna är 3 och 2 år så de behöver mycket tillsyn. Men Hilda blir sämre och den 20 februari 1911 avlider hon. I bouppteckning efter henne kan man läsa att det lilla bohag de har ska gå på auktion enligt Birger. Pengarna det inbringar vill han ska gå till hans skulder i Sverige. Elna och Edit hamnar hos foster föräldrar på Prästholmen i Vilske-Kleva, samma hem som Birger växt upp på. Ragnar stannar kvar hos sin morbror Sanfrid.

Den gamla mostern Cajsa som bott hos Sanfrid de senaste åren avlider den 12 september 1912. Nu är det Ragnar och Sanfrid som ensamma bor kvar i det lilla rödmålade huset. Sanfrid som varje dag går upp för backen som även idag kallas för ”Sanfrids lid” kommer att förbli kalkbrukare i hela sitt liv och få bo kvar i sitt hus i Skår. Idag kan man fortfarande se kalkbrottet som Johannes startade och Sanfrid tog över. Resterna av en kalkugn finns kvar likadant vallarna som användes för att köra bort jordlagret när de skulle längre in i berget.









StartsidaSläkthistorianKalkbrukshistoriaVåra andra anorFotonLänkar