Renskrivna husförhör
Sanfrid
Amerika resenärer
Anders & Bolla
Johannes & Sara
Anders & Cajsa
Johannes & Clara
Förste Kalkbrukaren
Vendela
Sanfrid

Sanfrid Johansson

Sanfrid föddes  4/8 1874 i Lillegårdens Kalkbruk Skår Gökem. Hans föräldrar var Johannes Andersson och Klara Johansdotter.  De hade flyttat till kalkbruket  1/11 1866. Någon skolgång blev det nog inte för honom, därav kunde han nog inte läsa något vidare. Svåra ord kunde han inte utan löste detta genom att göra om till sådana ord som han kunde komma ihåg.

Troligen började han tidigt följa med sin far till kalkbrottet för att lära sig yrket som han skulle syssla med i hela sitt liv. Från början var det lättare sysslor som gällde tex hacka till skiffret i små bitar inför eldningen i kalkungnen.  Det var säkert en hård uppväxt precis som för många andra på den tiden. Troligen var det ett gott hem då Sanfrid utvecklades till den han blev.

Hans mor avlider 1882 i barnsäng,  så syskonen tar säkert stort ansvar för det dagliga arbetet i hemmet. Sanfrid kommer att bo kvar här, fyra syskon emigrera till Amerika, systern Amanda gifter sig och blir kvar i Gökhem.  1909 står det nya huset färdigt här bor nu Sanfrid, hans far Johannes, hans faster Kajsa Andersdotter född 1829 och systern Hilda Emilia med sin son Ragnar född 1901.

Hemmet fylls på då hans syster Hilda gifter sig 1907 med Birger Eriksson och deras första dotter föds samma år här. 1908 flyttar de härifrån till Dukagården i Vilske.Kleva.  Fadern Johannes avlider i maj 1910 78 år gammal. När sedan Hilda på vintern insjuknar i tuberkulos flyttar hon och de tre barnen in till Sanfrid, då hennes man emigrerat till Amerika. 20 februari 1911 avlider Hilda och de två flickorna hamnar på Prästholmen i Vilske-Kleva, Ragnar får stanna kvar hos Sanfrid. Tillhörigheterna går på auktion och de pengarna som blir ska betala Birgers skulder i Sverige enligt bouppteckningen. Faster Kajsa avlider 1912 och nu är det bara Sanfrid och Ragnar kvar på Kalkbruket. Det kommer en hushållerska som heter Vendela, när hon flyttar hit vet jag inte men hon avlider runt 1943.

 

Ragnar får gå i skola i Gökhem och får troligen hjälpa till på Kalkbruket. Sanfrid är snäll och Ragnar får en bra uppväxt här. När vi kommer till 1930 så tar Sanfrid hand om en flicka vid namn Aina då hennes båda föräldrar avlidit. Aina är barnbarn till Sanfrids faster Kajsa som bodde här på Kalkbruket. Även Aina får en bra uppväxt där Sanfrid tar mycket bra hand om henne och hushållerskan Vendela, de blir som en familj. Sanfrid var en storvuxen man men väldigt barnkär, när tuppen ger sig på Aina så blir detta det sista tuppen gör. Vintrar med mycket snö bar han henne på axlarna till skolan, vid julgrans skakning var det nog Sanfrid som hade roligast . Det finns fler episoder som visar den snälle Sanfrid. Naturligtvis kunde han vara både sur och tvär men inte värre än någon annan, man får inte glömma att vardagarna bestod av hårt arbete.

På torsdagarna från kl 14, satt Sanfrid och en annan kalkbrukare på den gröna soffan inne i Filialen i Skår  och väntade på slaktbilen som kom kl 16. De satt där och pratade med de som handlade och muttrade varför aldrig bilen kom. De ville ha de bästa fläskbitarna så det gällde att vara ute i tid.

När det var fruktsäsong så tog de bussen till torget i Falköping för att sälja sin frukt som de odlat i trädgården. Som jag skrev förut hade Sanfrid svår för ord som var svåra, detta gällde även namnen på frukterna. När någon frågade efter namnen på päronen svarade han” att det är något kungligt” dessa var då prins williams päron. Var det en dam som frågade om äpplena svarade han ” kyss mej ”. Kom det en lite finare dam och frågade om körsbären var sura, kom svaret ” är inte damen sur är inte körsbären det ”.  Sanfrid sålde slut på sin frukt på detta speciella sätt.

På senare år fick han en tumör i magen, men naturligt vis blev detta på Sanfrids sätt att byta ut ord till ” en montör i magen ”. Hans fosterdotter som gifte sig och flyttade ett par hus bort hjälpte Sanfrid med hushållet fram till att han dog 10 augusti 1951 77 år gammal. Han ligger begravd på Gökhems kyrkogård vid Wilhelmssons familjegrav. Lillegårdens Kalkbruk i Skår används idag som sommarstuga.









StartsidaSläkthistorianKalkbrukshistoriaVåra andra anorFotonLänkar